:/
Ibland känner jag bara för att deppa, det är det enda som funkar.
- För skolan, (jag orkar inte mer)
- För mina fötter, (de är sönder, på riktigt!)
- För min värk, (vad är det för fel?)
- För mitt brustna hjärta, (VARFÖR VARFÖR VARFÖR?)
Även om det finns ljuspunkter, som kompisar och musik, så är det ändå de negativa som känns mest.
Jag tycker om skolan (jag är väl den enda), men jag överanstränger mig, jag tycker om fotboll, men mina fötter tillåter det inte, jag tycker om dig (du vet inte om det för), du tycker om en annan.
Vad är det för mening med livet nu?
Varför finns det känslor, varför finns det gråt, varför finns det tid, när om den inte läker mina sår?
Jag berättar inte för någon hur jag mår, men att få skriva det, det är som att berätta det.
Men du(!), och du(!), borde ju ändå se att jag inte mår bra, och borde kanske försöka få mig att må bättre. Du kan ju försöka att inte bråka med mig och bli arg på mig för att jag inte tycker om mig själv, och du, kan ju försöka bry dig lite istället för att bli beroende av ett jävla spel som antagligen betyder mer än en vän. Och DU(!) som inte förstår att jag är kär i dig kan ju iallafall bry dig nu när jag inte mår bra, som du sa att det var skönt att någon brydde sig när du inte mådde bra, och inte sa det till någon. Men jag märkte det, och det var skönt tyckte du. DU kan ju iallafall bry dig LITE!