Orkar inte :/
Skrev en ny låt under engelskatimmen när ingen var färdig typ, baa jag och några andra.
Well, well, well... Så här går den, refrängen (well pirates...) går långsamt, resten i snabbt tempo. Jo, hon blåser i ett horn, inte något annat, för att varna, förstår ni?
Well pirates ohoj ohoj
I see that we're going down
so I blow
Ohoj ohoj
I see that we're going down
so I blow
My sword in his head
A big treasure chest
It's glimming, I'ts gold
I'ts diamonds, I'ts crowns
A treasure we found
In the end of dead mans cave
Poseidon wants our treasure
So we are gone
´
- Man overboard
Give me two quids
It's for the ferryman
for the treasurechest
we fought to our death
Well pirates ohoj ohoj
I see that we're going down
so I blow
Ohoj ohoj
I see that we're going down
so I blow
Nåja, lite go är den när jag sjunger den iallafall.
Vet ni vad?
Hur kan människor se på en varje dag utan att se att man är söndersliten och blöder. Hur kan människor komma alldeles nära utan att se hur trasig man är?
Måste säga att jag verkligen saknar Grey's Anatomy;
"She's tough. She tries to hide it. She's difficult. But if you make an effort, she's worth it. She's worth the effort."
Det säger Derek till Merediths pappa.
"It was a Thursday morning, you were wearing that ratty little "Dartmouth" T-shirt you look so good in, the one with the hole in the back of the neck. You'd just washed your hair and you smelled like some kind of... flower.
I was running late for surgery.
You said you were going to see me later, and you leaned to me, you put your hand on my chest and you kissed me. Soft. It was quick.
Kind of like a habit. You know, like we'd do it everyday for the rest of our lives. And you went back to reading the newspaper and I went to work. That was the last time we kissed. "
Det säger Derek till Meredith.
Jag saknar er, det känns som om ni har kommit så långt bort ifrån mig, som om jag sitter här alldeles ensam, utan någon som har lust och tid att tänka efter att här sitter en förlorad vän, utan något hopp kvar. Lämna mig inte, jag står inte ut att ens försöka klara detta ensam. Ni är mitt allt, utan er är jag ingenting.
Det händer så mycket nu, livet kretsar kring så mycket att man inte har tid att sitta ner en stund och tänka efter. Att stanna upp och se till sin familj och sina vänner, för att se om de mår bra.
Första året suger.
Ska fika med Amanda på torsdag, då har jag haft mina veckans traditionella två prov, denna vecka är det engelska och datagrund (Excel). Sen har vi en STOR redovisning av TUF lägenheten på fredag, som ingen är färdig till, sen ska jag på Oscars IF möte imorgon (om jag hinner) och jag hade ett möte med Klassombuden idag. (Gick bra fast jag pratade i ultraspeed.)
Ska till Kalmar och köpa julklappar på lördag med Amanda. Jag har nästan bestämt alla med, förutom Louise och Amanda. Jag kanske köper något litet till farmor, mormor och morfar med. På kvällen ska jag till Rebecka med Lisa och Frida, FILMKVÄLL! :D